Eketorp Borg

English version below the Swedish text.

Under årets resa till Öland så stod ett återbesök till fornborgen Eketorp högt på min lista. Jag var där för ca 13 år sedan när jag studerade Hållbar Turismutveckling på Högskolan i Halmstad. Vi besökte borgen då den är ett mycket gott exempel på hur man kan levandegöra kulturarvet.

Eketorps Borg är den sydligaste av Ölands 19 fornborgar. Den är en del av Södra Ölands Odlingslandskap som är med på UNESCOs världsarvslista.

Borgen ligger i utkanten av Ölands stora Alvar och till öster ligger ett stort sankt område som numera är betesmark. Men för bara någon generation tillbaka så var detta en grund sjö. Numera återstår bara en liten damm av sjön. Jag kommer att återkomma till detta längre fram.

Den första byggnadsfasen kallas Eketorp I. Den påbörjades någon gång under 300 talet och varade fram till på 400 talet. Muren var då endast 57 m i diameter och det fanns runt 20 hus som alla vette mot en central plats som fungerade som ett torg. Husen saknade vägg mot torget. Detta tillsammans med det faktum att det gjorts relativt lite fynd från denna period har lett till att arkeologerna tolkat att borgen bara använts periodvis. Det är möjligt att man använde den för tillfälligt försvar i orostider. Detta är dock en förklaring som får allt mera kritik. Det är möjligt att man istället har samlats här för att fira särskilda högtider så som blót. Den centrala platsen kan ha fungerat som en scen och man har sedan offrat i sjön utanför muren. Muren har då fungerat som en cirkel runt en helig plats.

Redan under 400 talet ändrar bebyggelsen karaktär igen. Denna fas kallas Eketorp II. Nu utökar man ringmuren till en diameter av 80 m. Bebyggelsen ändrar karaktär och man blir bofast. Bostadshusen ligger sida vid sida och sitter ihop likt radhus. De ligger längsmed muren och de har två rum. Deras placering liknar husen i Ismanatorp Fornborg som också ligger på Öland. Utöver dessa byggnader har man även flera fähus och andra ekonomibyggnader. Bebyggelsen liknar mest en befäst bondby.

Den norra porten som bara delvis är återuppbyggd är daterad till denna tid. Den är väldigt speciell och allt tyder på att den har haft ett galler som dragits upp. Detta är något som man främst ser i det Romerska Riket vid denna tid. Vilket tyder på att man sett hur dessa sett ut på plats. Den cirkelrunda fornborgen liknar mycket ett Romerskt härläger.

Kanske hade delar av de boende här tagit värvning i den romerska armén så som vi vet att många germaner gjorde.

Denna fas är relativt fyndfattig och man har bland annat hittat keramik, bronsspännen och en gulgrön glasbägare. Man har även hittat flera romerska guld Solidi mynt som är just den typen av mynt som betalades till de som tjänade Rom.

Ett minst sagt spektakulärt fynd är en skifferplatta med runinskrift. Man har använt den äldre futharken för att skriva Alu. Alu betyder öl och är en vanlig del i esoteriska inskrifter från den tiden.

Under 700 talet överger befolkningen borgen av någon anledning. Man bor i alla fall inte där permanent, även om det finns en möjlighet att man fortsatt att nyttja platsen på ett sätt som inte lämnat spår i det arkeologiska materialet.

I början av 1000 talet återvänder man till platsen. När vi kommer in på tidig medeltid så tar en ny fas vid som vi kallar Eketorp III. Huvudporten ligger mot sydväst. Muren omges nu av en yttre mycket låg mur. Då det saknas rasmassor så får man anta att denna mur alltid varit så låg. Möjligtvis så har den varit basen till en träpalissad som fungerar som ett yttre försvarsverk. På utsidan av muren låg vid denna tiden smedjor som var brandfarliga och därför placerades på säkert avstånd från annan bebyggelse.

Under medeltiden präglas borgen av handel, hantverk och försvar. Den har fungerat som garnison för ryttare.

Vid utgrävningar har man gjort stora mängder fynd, dels enklare föremål så som knivar, nitar, spik och hästskor. Man har även gjort många fynd som visar på borgens militära funktion med fotanglar, vapendelar, pilspetsar, sporrar och tärningar.

Men fynden visar också på platsens användning som boplats med handel och hantverk. Man har i denna kategori hittat kammar, nålar, saxar, sländtrissor, jordbruksföremål och slavisk keramik. Ett spektakulärt fynd har gjorts av 300 silvermynt från 1200 talet som myntades på Gotland.

Mot slutet av borgens användning händer något. En brand bryter ut och byggnaderna utanför muren samt de på borggården bränns ner. Under rasmassorna från borgen hittar arkeologer senare ben från människor.

Det är möjligt att borgen föll offer för slaviska och Vendiska härjningar då dessa var mycket aktiva på Östersjön under 11 och 1200 talet. 1240 överges borgen permanent.

1931 gör man en mindre undersökning av ett litet fyrkantigt hus i närheten av en igenstenad brunn på den östra delen av borggården. Man hittar för Skandinavien ovanligt tjocka kulturlager men ingenting som leder till fortsatta undersökningar förrän långt senare.

Mellan 1964 och 1974 görs omfattande utgrävningar och hela borgen grävs ut vilket är smått unikt. Då detta var under efterkrigstiden och under kalla kriget så ville man med projektet skapa sammanhållning internationellt.

Därför bjöds arkeologer in från samtliga Skandinaviska länder samt USA och Polen mfl. Detta ledde till er stort utbyte av teknik och kunskap.

Tyvärr så var man först inte speciellt intresserade av de medeltida lagren och man hastade sig igenom dessa. Man använde sig underligt nog inte av såll under utgrävningarna vilket säkert gjort att man missat mycket. Trots detta så gjorde man 26 000 fynd av olika föremål.

Efter avslutade arkeologiska undersökningar påbörjades ett smått unikt projekt. Man påbörjar 1978 återuppbyggnaden av borgen. Man valde att frakta in stora mängder sten som var nytt material för platsen. Att man dessutom byggde direkt på murarna på en fornlämning var och är ett brott mot kutymen i både Sverige och internationellt.

Man använde sig av lantarbetare som blivit arbetslösa i samband med att sockerbruket i Mörbylånga lade ner. Dessa betalades av arbetsförmedlingen i ett av deras projekt som skulle leda till jobb.

1984 är projektet färdigt och man har då byggt upp nästan hela muren. Man har sparat en sektion i originalskick för att dels visa hur muren såg ut innan projektet, samt att det utanför muren finns områden som inte grävts ut och som man inte vill skada.

Projektet blev en succé med 150 000 besökare under de första 3 månaderna. Nuförtiden har man ungefär 50 000 besökare årligen och tyvärr sjunker besöksantalet.

Borgen har massor av aktiviteter för besökaren där barn och vuxna kan prova på allt från hantverk till bågskytte och bakning.

Jag besökte borgen på kvällen och hade den nästan för mig själv. Nackdelen med detta är att museet var stängt.

Under utgrävningarna grävde man även ut delar av det som varit en grund sjö. Här hade man under lång tid offrat får, get, kor och många hästar. Man hittade även många hasselstörar.

2004 drog man igång ett projekt att återskapa offer vid den lilla dammen invid borgen som finns kvar av sjön. Detta dels för att kunna visa besökare en annan del av livet under järnåldern, men även för att få mer erfarenhet av hur offer kan ha gått till.

Man valde att använda slaktrester av häst då det naturligtvis inte var etiskt försvarbart att offra levande hästar. Man spände upp deras huvud med huden och hovar kvar på hasselstörar. Man tog inspiration från beskrivningar ur Egil Skallagrimssons saga där man beskriver hur man reser en nidstång med kvarlevor av häst. Man var först orolig att många besökare skulle ta illa vid sig. Detta har dock visat sig att det inte var något problem och bland 50 000 besökare årligen så är det enbart några få som klagat.

---

Eketorp Borg

During this year’s trip to Öland, a return visit to the ancient fortress Eketorp was high on my list of places to visit. I was there about 13 years ago when I studied Sustainable Tourism Development at Halmstad University. We visited the fortress as it is a great example of how to bring cultural heritage to life.

Eketorp Fortress is the southernmost of Öland’s 19 ancient fortresses. It is part of the Southern Öland Agricultural Landscape, which is on UNESCO’s World Heritage List.

Öland is a large island off the Swedish eastern coast in the Baltic Sea.

The fortress is located on the edge of Öland’s Stora Alvar, and to the east lies a large wetland area that is now used as pasture. But just a generation ago, this was a shallow lake. Today, only a small pond remains of the lake. I will return to this subject later on.

The first construction phase is called Eketorp I. It began sometime during the 4th century CE and lasted into the 5th century CE. At that time, the wall was only 57 meters in diameter, and there were around 20 houses, all facing a central area that functioned as a square. The houses lacked walls facing the square. This, along with the fact that relatively few finds have been made from this period, has led archaeologists to interpret that the fortress was only used periodically. It is possible that it was used for temporary defense during times of unrest. However, this explanation is receiving increasing criticism. It is possible that people gathered here to celebrate special occasions like blót a pagan sacrifice that took place several times every year. The central area may have served as a stage, and sacrifices were made in the lake outside the wall. The wall then functioned as a circle around a sacred site.

Already during the 5th century, the character of the settlement changes again. This phase is called Eketorp II. The ring wall is expanded to a diameter of 80 meters. The buildings change character, and people become permanent residents. The residential houses are placed side by side and are attached like townhouses. They line the wall and have two rooms. Their arrangement resembles the houses in Ismanatorp Fortress, which is also located on Öland. In addition to these buildings, there are several livestock buildings and other economic structures. The settlement resembles a fortified village.

The northern gate, which is only partially reconstructed, is dated to this time. It is very special, and everything indicates that it had a grate that could be raised. This is something primarily seen in the Roman Empire at that time, suggesting that they had seen how these looked in situ. The circular ancient fortress closely resembles a Roman military camp.

Perhaps some of the inhabitants here had enlisted in the Roman army, as we know many Germanic people did.

This phase is relatively poor in finds, but ceramics, bronze buckles, and a yellow-green glass cup have been discovered. Several Roman gold solidi coins have also been found, which are precisely the type of coins paid to those soldiers serving Rome.

A truly spectacular find is a slate plate with a runic inscription. The older futhark has been used to write ”Alu.” ”Alu” means beer and is a common element in esoteric inscriptions from that time.

In the 8th century, the people living here abandons the fortress for some reason. They do not live there permanently, although there is a possibility that the site continued to be used in a way that left no traces in the archaeological material.

At the beginning of the 11th century, people return to the site. As we enter the early Middle Ages, a new phase begins, which we call Eketorp III. The main gate faces southwest. The wall is now surrounded by a very low outer wall. Since there are no rubble remains, it must be assumed that this wall has always been this low. Possibly, it served as the base for a wooden palisade that functioned as an outer defense. Outside the wall, there were blacksmith shops that were a fire hazards and therefore placed at a safe distance from other buildings.

During the Middle Ages, the fortress is characterized by trade, craftsmanship, and defense. It served as a cavalry garrison.

Excavations have yielded large amounts of finds, including simpler items such as knives, rivets, nails, and horseshoes. Many finds also indicate the fortress’s military function, with foot traps, weapon parts, arrowheads, spurs, and dice.

But the finds also show the site’s use as a dwelling with trade and craftsmanship. In this category, items such as combs, needles, scissors, spindle whorls, agricultural tools, and Slavic pottery have been found.

A spectacular find consists of 300 silver coins from the 1200s that were minted on Gotland.

Towards the end of the fortress’s use, something happens. A fire breaks out and the buildings outside the wall as well as those in the courtyard are burned down. Later, under the rubble of the fortress, archaeologists discover human bones.

It is possible that the fortress fell victim to Slavic and Wendish raids, as these were very active in the Baltic Sea during the 11th and 12th centuries. By 1240, the fortress is permanently abandoned.

In 1931, a small investigation was conducted of a little square house near a well in the eastern part of the courtyard. A unusually thick cultural layer were discovered, but nothing led to further investigations until much later.

Between 1964 and 1974, extensive excavations took place, and the entire fortress was excavated, which is somewhat unique. Since this was during the post-war period and the Cold War, the project aimed to foster international relations. Archaeologists from all Scandinavian countries, as well as the USA, Poland, and others, were invited. This led to a significant exchange of technology and knowledge.

Unfortunately, at first, they were not particularly interested in the medieval layers and hurried through them. Strangely enough, they did not use sieves during the excavations, which likely caused them to miss a lot. Despite this, they made 26,000 finds of various objects.

After the archaeological excavations were completed, a somewhat unique project began. In 1978, a project to reconstruct the fortress commenced. They chose to transport large amounts of stone, which was new material for the site. Additionally, building directly on the walls of an ancient monument was and is a violation of tradition both in Sweden and internationally.

They employed agricultural workers who had become unemployed due to the closure of the sugar factory in Mörbylånga. These workers were paid by the unemployment agency as part of a project aimed at leading to jobs.

By 1984, the project was completed, and nearly the entire wall had been rebuilt. A section was preserved in its original state to show how the wall looked before the project, as well as areas outside the wall that had not been excavated and which they did not want to damage.

The project was a success, attracting 150,000 visitors in the first three months. Nowadays, there are about 50,000 visitors annually, and unfortunately, the number is declining.

The fortress offers many activities for visitors, where both children and adults can try their hand at everything from craftsmanship to archery and baking.

I visited the fortress in the evening and nearly had it to myself. The downside of this was that the museum where some of the finds are on display was closed. But as I had already seen the it wasn’t a big loss for me.

During the excavations, parts of what had been a shallow lake were also excavated. Here, sheep, goats, cows, and many horses had been sacrificed for a long period. Many hazel poles were also found.

In 2004, a project was initiated to recreate sacrifices at the small pond next to the fortress that remains from the lake. This was partly to show visitors another aspect of life during the Iron Age, but also to gain more experience in how sacrifices may have been conducted.

They chose to use slaughter remains of horses since it was obviously not ethically justifiable to sacrifice live horses. They mounted the heads with skin and hooves still attached to hazel poles. Inspiration was taken from descriptions in Egil Skallagrimsson’s saga, where it is described how a niðstǫng is erected with remains of a horse. Initially, there were concerns that many visitors would be offended. However, this has proven not to be a problem, and among the 50,000 visitors annually, only a few have complained.