The Fairy Mills on Hammarö

In this post, I would like to write a bit about the fairy mills as they are called, that can be found on the island where I live, Hammarön.

Swedish translation after the English version.

Hammarön is the largest island in the Hammarö municipality and is located just south of Karlstad, In Värmland, Sweden. It is separated from the mainland by the river Klarälven delta.

On the island, there are seven different locations where fairy mills occur. So far, I have visited five of these seven sites. One of them that I have missed is located in a villa garden, and the other is at Östra Tye.

Of the ones I have visited, I was unable to find the ones at Nystedts väg as well as those at Hammars Gravfält. The reason for this is likely that they were over grown with moss. This is generally a problem at the other sites as well, where I have only managed to rediscover a fraction of what has previously been documented.

But what is a fairy mill? It is a type of rock carving. In fact, it is the most common type of rock carving in Sweden, consisting of a depression that has been chipped into a rock or larger stone.

It is also the type of ancient monument in Sweden that has been made and used for the longest time period. The oldest are believed to have been created during the later part of the Neolithic. Most, however, were made during the Bronze Age, and the tradition continued into the Iron Age. In some cases, they were made as late as the 17th and 18th centuries. It is thus a tradition that has lasted for nearly 5,600 years! In other countries, such as France, there are fairy mills that are as old as 30,000 years.

So what do they mean? Unfortunately, I cannot provide a definitive answer. However, since they have been made over such a long period and across such a large geographical area with different cultures, they likely held different meanings for different people at various times.

We have recorded how they were used in historical times. Among other things, offerings were made to the elves, hence the name fair mills or to be more specific the exact translation from Swedish is Elf mill.

They were smeared with fat, such as butter. Wise men and women offered coins and steel in them to cure diseases among the common people under their care. The “wise” people were local healers that used folklore practices to treat diseases.

From Tissleskog in Dalsland, there is a peculiar event recorded. During the 1860s, there were several years of famine. The people prayed to God for help to end the hunger. When this did not help, a young woman and a young man were chosen to make love on a rock with fairy mills. The seed produced as a result of the union was then mixed with the grain seed in a fairy mill. Of course, this was not something one willingly told the local priest about.

In 1947, the soldier Otto Hjelm, who was born in the same Tissleskog in 1868, actually the same year as the starvation oddly enough. Recounted a story that his mother had told him.

“My mother told me what they did at the rock carvings, the ones that are like holes in the rock. They were probably made later than the rock carvings (figure carvings from the Bronze Age). They used them when it was time to sow. Boys and girls went there during spring. When it was warm and they laid together. They brought with them grains for seed.  When the boy came, he came in the mortar. In this they placed the grain seed and milled with a stone. They then took the seed and placed it in the farms seed storage. It should only be young people that lay together, it was better if they were virgins, then it grew the best in the field.” *translated by me from Dale dialect of Swedish.

Some have interpreted this as evidence that this is an ancient practice survived in Dalsland, an ancient way of using fairy mills that has been preserved with roots going back 3,000 years to the Bronze Age. But who knows if that is actually the case? In any event, it shows that they have always been important in people’s lives.

Below, I will go through the various places where fairy mills can be seen on Hammarö.

The two places that are easiest to find are near the old secondary school in Skoghall, which also housed the Karlstad Hammarö Auction House before they relocated to Karlstad.

To the right of the main building is a barrack. When this was built, fairy mills were discovered on loose boulders that were placed at the short side of the barrack, where they now lie in disarray among some solid slabs present there. There are supposed to be 50 cup marks here, although I could not see most of them. They vary between 3-10 cm in diameter and between 1-7 cm in depth.

A short distance away, at the short side of the old secondary school facing Skoghall’s town center, is a large rock face. Within a triangular area of 13 x 25 x 25, there are 125 fairy mills. Unfortunately, most of these are not visible due to moss. I could only identify a few. They measure between 4-10 cm wide and 0.5-4 cm deep.

At Östra Tye, there is a small site whit fairy mills on a flat rock face protruding from a field. On the 2 x 2 m large rock, there are 7 fairy mills arranged in two rows. They are 4-6 cm wide and 0.5-1 cm deep.

In Jonsbol, there are three sites of fairy mills; technically, there are four, but I count two occurrences as one since they are so close to each other.

One location, as mentioned earlier, is in a villa garden on Rosenborgsvägen, and another, which I assume is overgrown with moss, is on Nystedts väg.

On the other side of Lövnäsleden, at Lidbacks väg, lies Hammarö’s most spectacular site of cup marks. It is unique even when placed in a broader context than just Hammarön.

On a large rock slab of red gneiss stretches an elongated strip of jet-black hyperite. At the end of the hyperite strip, there is a triangular hyperite basin. In total, there are 32 fairy mills here. Most are carved into the black hyperite, creating a special effect. It is clear that this strip was considered special. This is not entirely unique to rock carvings, which often relate to natural formations in the rocks. The black strip almost resembles a snake or a dragon.

As someone interested in gardening, the rock type hyperite catches my attention. It is a rock that has special properties. It is both calcium-rich and nutrient-rich, making it a favorable environment for many plants. For instance, Sweden’s tallest spruce grows on a hyperite mountain outside Mölnbacka. One can only speculate whether the people of the Bronze Age knew this or if it was the aesthetic properties that piqued their interest.

It is worth mentioning again the fairy mills at Hammars Gravfält, which I have not managed to rediscover. These are carved on a stone block that is part of a Domarring, grave in the form of a stone circle. This type of grave consists of large stones arranged in a circle and dates back to the Early Iron Age.

The fairy mills may have been carved on the stone during the Bronze Age and then the boulder was reused in the monument. However, it seems more likely to me that these cup marks were carved later during the Iron Age, as part of the cult that was practiced here. Perhaps offerings were made to the deceased ancestors in the grave by placing offerings in the depressions?

It’s worth considering that it is only at the end of the Iron Age and the Middle Ages that Hammarö became a single island. Earlier, during the Bronze Age, there were several islands. The fairy mills with the hyperite ”snake,” for example, was likely located by the water when it was created.

---

Älvkvarnarna på Hammarö

I detta inlägg tänkte jag skriva lite om de skålgropar eller älvkvarnar som de också kallas som finns på ön där jag bor, Hammarön.

Hammarön är den största ön i Hammarö kommun och ligger strax söderut från Karlstad. Den skiljs från fastlandet av klarälvs deltat.

På ön finns sju olika platser där skålgropar förekommer. Jag har hittills besökt fem av dessa sju platser. En av de som jag har missat ligger i en villa trädgård och den andra på Östra Tye.

Av de som jag har besökt så lyckades jag inte hitta de vid Nystedts väg samt de vid Hammars Gravfält. Anledningen till detta är troligtvis att mossa växt över dem. Detta är generellt ett problem på de andra platserna också där jag bara lyckats återfinna en bråkdel av de som tidigare har dokumenterats.

Men vad är då en skålgrop? Jo det är en form av hällristning. Det är faktiskt den absolut vanligaste typen av hällristning som består av en grop som knackats in i en klippa eller större sten.

Det är också den fornlämnings typ i Sverige som tillverkats och brukats under längst tid. De äldsta tros vara tillverkade under den senare delen av bondestenåldern, Neolitikum. De flesta är dock tillverkade under bronsåldern och man fortsätter även under Järnåldern. I vissa fall har de tillverkats så långt fram i tiden som 17-1800 tal. Det är alltså en tradition som varat i nästan 5600 år! I andra länder som Frankrike så finns det skålgropar som är hela 30 000 år gamla.

Men vad betyder de då? Det kan jag tyvärr inte ge något svar på. Men då de har tillverkats under så lång tid och över ett så stort geografiskt område med olika kulturer så har de nog betytt olika saker för olika människor under olika tider.

Vi har nedtecknat hur de användes i historisk tid. Man har bland annat offrat till älvornas dem, där av namnet älvakvarnar. Man smörjde in dem med fett så som smör. Kloka gubbar och gummor offrade mynt och stål i dem för att kunna bota sjukdomar hos de ur allmogen som stod under deras vård.

Från Tissleskog i Dalsland finns en udda händelse nedtecknad. Under 1860 talet så var det flera svältår. Folket bad till Gud om hjälp att få ett slut på svälten. Då detta inte hjälpte så valdes en flicka och en pojke ut som fick idka älskog på en häll med skålgropar. Säden som blev resultatet blandades med utsädet i en skålgrop. Detta var naturligtvis inget som man frivilligt berättade för prästen om.

1947 berättar soldaten Otto Hjelm som föddes i samma Tissleskog 1868 en berättelse som hans mor i sin tur berättat för honom.

”Mi mor berätta hör di gjorde ve hällristningarne, som e som höler i berget. Di är no gjorde mö senare än hällristningarne. Di hade di når di skulle så. Da geck gosser å töser dit om vårn, når de hade blevve vart å låg tesammen. Di hade mä uttå utsädet. Sen når de geck för gossen lätte han de komma i mortel, å så la di uttå utsädet oppi å stötte mä en ten. Senna tokk di uttå den göra å slängde i utsändningen. Men de skulle vort ongt folk som lå ihop, aller hälst di allri hade gjort et för. Då växte de no aller bäst.”

Vissa har tolkat detta som att man i Dalsland har bevarat ett ursprungligt sätt att bruka skålgroparna som skulle gå tillbaka 3000 år till bronsåldern. Men vem vet om det faktiskt är så? Det visar i vilket fall att de har varit viktiga i människors föreställningsvärld.

Här nedan kommer jag att gå igenom de olika platser där skålgropar kan besökas på Hammarö.

De två förekomster som är lättast att hitta finns i anslutning till den gamla realskolan i Skoghall som även innehållit Karlstad Hammarö Auktionsverk.

Till höger om huvudbyggnaden finns en barack. När denna byggdes påträffades skålgropar på lösa block som placerades vid kortsidan av baracken, där de nu ligger huller om buller med några fasta hällar som finns där. Totalt ska det finnas 50 stycken skålgropar här även om jag inte kunde se de flesta. De varierar mellan 3-10 cm i diameter och mellan 1-7 cm djupa.

En liten bit bort vid kortsidan på den gamla realskolan som vetter mot Skoghalls centrum ligger en stor häll. Inom en triangulär yta på 13 x 25 x 25 finns 125 skålgropar. De flesta av dessa är tyvärr inte synliga på grund av mossa. Jag kunde bara identifiera några stycken. De är mellan 4-10 cm breda och 0,5-4 cm djupa.

Vid östra Tye finns en liten förekomst av skålgropar på en plan häll som sticker upp ur en åker. På den 2 x 2 m stora hällen finns 7 skålgropar placerade på två rader. De är 4-6 cm breda och 0,5-1 cm djupa.

I Jonsbol finns tre förekomster av skålgropar, egentligen är det fyra men jag räknar två förekomster som en då de ligger så nära varandra.

Den ena förekomsten ligger som tidigare nämnts i en villa trädgård på Rosenborgsvägen och en annan som jag antar är övervuxen av mossa på Nystedts väg.

På andra sidan Lövnäsleden , vid Lidbacks väg ligger Hammarös mest spektakulära skålgrops förekomst. Den är udda även om man sätter den i ett större sammanhang än bara Hammarön.

På en stor berghäll i röd gnejs sträcker sig ett avlångt stråk av kolsvart hyperit. Vid änden av hyperitstråket finns en triangelformad hyperitgryta. Totalt finns här 32 skålgropar. De flesta är ristade på den svarta hyperiten vilket skapar en speciell effekt. Det är uppenbart att man tyckt att stråket är speciellt. Något som inte är helt unikt för hällristningar, som ofta förhåller sig till naturliga formationer i klipporna.

Det svarta stråket påminner nästan om en orm eller en drake. Som trädgårds intresserad så får mig just bergarten hyperit att haja till lite. Det är nämligen en bergart som har speciella egenskaper. Den är både kalkrik och näringsrik vilket gör att många växter trivs i dess närhet. Sveriges högsta gran växer tillexempel på ett hyperitberg utanför Mölnbacka. Man kan bara spekulera om bronsålderns människor visste detta eller om det var dess estetiska egenskaper som väckte deras intresse.

Värt att nämna igen är skålgroparna på Hammars Gravfält, vilka jag inte har lyckats återfinna. Dessa är ristade på ett stenblock som är del av en domarring. Det är en typ av grav som består av stora stenar placerade i en cirkel och är daterade till. tidig järnålder. Skålgroparna kan naturligtvis ha ristats på stenen under bronsåldern och att den sedan har återanvänts i monumentet. Men det verkar för mig mer troligt att just dessa skålgropar är ristade senare under järnåldern, som en del i den kult som bedrivits här. Kanske offrade man till de döda förfäderna i graven genom att placera offergåvorna i groparna?

Det kan vara värt att tänka på att det är först under slutet av järnåldern och medeltiden som Hammarö blir en enda ö. Tidigare under bronsåldern så var det flera öar. Hällristningen med hyperit ”ormen” låg tillexempel troligtvis vid vattnet när den skapades.

---