Inglinge Hög

En svensk version av texten finns längre ner på sidan.

---

English:

Inglinge Hög

A few miles south of Växjö in Sweden lies Inglinge Hög, also known as King Inge’s mound. This site has long been important and a popular stopping point when traveling between Värend and Blekinge.

Inglinge Hög is the name of the largest burial mound in a cemetery with around 130 different ancient monuments. Several graves and ship settings have been removed through agriculture from the eastern parts of the cemetery, which was significantly larger than it is today.

The largest mound, Inglinge Hög, has a base diameter of 36 meters and is 6 meters high. The platform at the top measures 9 meters in the east-west direction and 11 meters in the north-south direction. At the top of the mound is a 2-meter-high stone, and on the southern side of the stone lies a highly ornamented stone graveorb. It resembles a throne, and the stones are locally referred to as ”the throne of the Virdakungar.”

The stone is a flattened sphere made of granite, surrounded by a spiraling pattern. While several graveorbs have been found in Scandinavia, none are as magnificent as this one.

The stone at the top of the mound is the original, and there is also a replica to view in the cemetery for those who find it difficult to climb the mound.

To the south, Inglinge Hög connects with another mound, which has a diameter of 29 meters but is unfortunately badly damaged from previous looting.

To the west in the cemetery is a ship setting that is 21 meters long. In the northern part lies a ship setting that appears to be cut in half. It is unknown whether this was its original form or if it occurred during the construction of Inglinge Hög.

In the northwest, there is a damaged cairn likely built during the Bronze Age. A bronze sword, or rather a dagger, dated to the Bronze Age was previously found here.

In addition to the ship settings, the cemetery also contains round, square, and rectangular stone settings. The four-sided stone settings have clear entrances marked by edge-placed stones. It is possible that the grave was viewed as a house of the dead where the deceased resided.

In the southern part are some smaller burial mounds. One of them has a foot ring, i.e., a ring of stones. One of the mounds also has a top stone.

In 1870, Major S. Cervin, who owned Ingelstad, donated the cemetery to the Swedish National Heritage Board, which later managed the area.

According to a local story recorded in 1920 told by a man born in Ingelstad in 1835, there was an old man in his youth who helped councilman Schenberg conduct excavations in Inglinge Hög. This likely occurred in 1774 or 1782, according to other accounts of these excavations.

It was believed that evil powers inhabited the mound, and only young boys who ”had not yet read their way through” or ”vanvettningar,” as they were called in the local dialect, were used. The evil powers had no influence over the young boys, who worked at night until they reached the bottom where the treasure was believed to be. At that point, the children were no longer allowed to participate.

One day, the councilman disappeared without a trace with the treasure, having left the mound unprepared and not having paid the excavators. The treasure was said to be a urn with ashes and a sword.

Other sources state that he found nothing. Archaeologists have doubted whether this actually happened at Inglinge Hög, as the throne remains untouched. However, in the early 1800s, there were signs of excavation on the northern side of the mound, which may originate from these excavations.

During the mid-1800s, several acts of looting occurred at the cemetery. Many objects from these excavations were submitted to the Växjö Museum, primarily dating to the Viking Age (800-1050 AD). These include eight oval garment brooches, a trefoil brooch, and a round brooch made of bronze. Glass beads, a slate whetstone, and three spindle whorls were also submitted to the museum.

In the northeastern part of the cemetery, there are two four-sided stone settings known as cremation graves, as they contained burned bones when excavated by archaeologists. The bodies to which the bones belonged were likely burned elsewhere and then moved to the stone setting for burial. The few grave goods found included an iron knife and various colored glass beads dated to the Viking Age.

Among the smaller mounds, the so-called mound number 4 is particularly interesting. This is also a cremation grave, but in this case, the pyre was burned on-site. The grave likely contained a woman, based on the grave goods, which included glass beads, fittings for a wooden box, an iron strap buckle, and bronze jewelry.

One brooch featured pierced ornamentation and likely served as a chain holder. Another brooch is very interesting as it is shaped like a bird. Similar bird-shaped brooches interpreted as raptors have been found in various parts of Scandinavia and England. Based on the grave goods, the grave is dated to the 8th century.

Until 1926, Things were held in Ingelstad, one of the centers of Värend. In earlier times, the location of the Thing likely lay near the mound, though there are no written sources for this. However, it is known that many Thing sites was located on mounds. For example, there are similarities with Tynwald Hill on the Isle of Man. Other geographically closer examples include the Thing held at Anundshög in Västerås.

Snorri Sturlasson mentions in his writings events that are said to have occurred in 867, which may explain how the stones at Inglinge Hög were used. He recounts how the Norwegian petty kings Härlaug and Hrollaug acted when King Harald Fairhair approached their kingdoms in his quest to conquer Norway. One took his own life, while the other ”went up on the mound, where kings used to sit, and had a royal high seat arranged and sat down. Then he had cushions placed on the footstools, where the Jarls usually sit, and he tumbled from the high seat down into the jarls’ seat and gave himself a jarls name.”

The legend of Saint Erik also mentions ”sattis hederlica a Konungx stol vid Uppsala,” (setting honorable Kings seat at Uppsala) which can be interpreted as having a throne on a mound in Uppsala as well.

Could these thrones have looked like ”the throne of the Virdakungar”?

There are more connections to Uppsala that have led to much speculation about Ingelstad. Among other things, it has been suggested that the pyre in the previously mentioned mound number 4 was burned in the same manner as in Uppsala.

Inglinge Hög has its closest counterparts in the central Swedish royal mounds, leading to interpretations that it reflects the influence of the Svear. Theories range from it being a burial site for a member of the Yngling dynasty to suggestions that the Ynglings originated here and that the god Freyr rests in the burial mound. This fantastical theory is based on the fact that Freyr is also known as Ingvifreyr, which has significant name similarities to the site.

---

Svenska:

Inglinge Hög

Några mil söder om Växjö ligger Inglinge hög, eller Kung Inges hög som den också kallas. Platsen har länge varit viktig och en populär plats att stanna vid när man färdas mellan Värend och Blekinge. 

Inglinge Hög är namnet på den största gravhögen på ett gravfält med runt 130 olika fornlämningar. Flera gravar och skeppssättningar är bortodlade i de östra delarna av gravfältet, som var betydligt större än vad det är idag. 

Den största högen Inglinge hög har ett basmått i genomskärning på hela 36 m och är 6 m hög. Platån på toppen av högen mäter 9 m öst-västlig riktning, samt 11 m nord-sydlig riktning. 

Högst upp på högen är en 2 m hög häll rest, på den södra sidan av hällen ligger ett mycket ornamenterat gravklot. Det hela påminner om en tronstol och stenarna kallas även ”Virdakungarnas tron” i folkmun. 

Klotet är ett tillplattat klot tillverkat av granit. Runt det går en löpande spiral. Det finns i Skandinavien flera gravklot som har hittats, men inga andra är så praktfulla som detta. Klotet på toppen av högen är originalet och det finns även en kopia av sten att beskåda på gravfältet om man har svårt att ta sig upp på högen. 

Till söder sitter Inglinge hög ihop med en annan hög . Denna hög har en diameter på 29 m, men är tyvärr svårt skadad av tidigare plundring. 

Till väster på gravfältet finns en skeppssättning som är 21 m lång. I den norra delen ligger en skeppssättning som ser ut att vara avskuren på mitten. Om detta var dess ursprungliga form eller om det skedde vid bygget av Inglinge hög vet man inte. 

I nordväst ligger ett skadat röse som troligtvis är uppfört på bronsåldern. Här har man tidigare hittat ett bronssvärd, eller snarare en dolk daterad till äldre bronsåldern. 

På gravfältet finns utöver skeppssättningarna både runda, kvadratiska och rektangulära stensättningar. 

De fyrsidiga stensättningarna tydliga ingångar som markeras med kantställda stenar. Det är möjligt att man såg graven som ett dödshus där den döde bodde? 

I den södra delen ligger några mindre gravhögar. En av dem har en fotkedja dvs en ring av stenar. En av högarna har även en toppsten. 

År 1870 donerade major S. Cervin som var ägare till Ingelstad, gravfältet till Svenska fornminnesföreningen som sedan förvaltade området. 

Enligt en lokal historia som nedtecknades 1920 och som berättades av en man som föddes i Ingelstad år 1835. Han berättade att i sin ungdom bodde det en gubbe som när han barn hjälpte Rådman Schenberg när denne skulle genomföra grävningar i Inglinge hög. Troligen så var detta 1774 eller 1782 enligt andra uppgifter som talar om denna grävning. 

Man trodde att onda makter bodde i högen och använde endast unga pojkar som ”ännu inte läst sig fram” eller vanvettingar som de kallade dem på den lokala dialekten. De onda makterna saknade inflytande på de unga pojkarna och de arbetade nattetid tills de nådde botten där man trodde att skattkammaren fanns. Då fick barnen inte längre vara med. 

En dag var rådmannen spårlöst försvunnen med skatten, helt utan att iordningställa högen efter sig eller att ha betalat grävarna. Skatten skulle enligt vissa vara en urna med aska och ett svärd. 

Andra källor uppger att han inte hittat något. Arkeologer har tvivlat på om detta verkligen har skett i Inglinge hög då tronstolen är orubbad. Men i början på 1800 talet fanns det spår av grävning i högens norra sida, som skulle kunna härröra från dessa grävningar. 

Under mitten av 1800 talet skedde flera rovgrävningar på gravfältet. Flera föremål från dessa grävningar lämnades in till Växjö museum. Det rör sig framförallt om föremål som daterats till vikingatiden 800-1050 f. kr. Åtta ovala dräktspännen, ett trefiligt spänne samt ett runt spänne av brons. Även glaspärlor, ett skifferbryne och tre sländtrissor ska ha lämnats in till museet. 

I den nordostliga delen av gravfältet finns två fyrsidiga stensättningar som är så kallade brandgravar då de innehöll brända ben när de grävdes ut av arkeologer. Kropparna som benen tillhörde var dock brända på annan plats och sedan flyttade till stensättningen där de gravsatts. De få gravgåvor som man hittade bestod av en järnkniv samt olikfärgade glaspärlor som daterats till vikingatid. 

Bland de mindre högarna så är den så kallade hög 4 extra intressant. Detta är också en brandgrav, men i detta fall så har likbålet bränts på plats. Graven innehöll mest troligt en kvinna baserat på det gravgods som bestod av glaspärlor, beslag till ett träskrin, en remsölja av järn, smycken av brons. Ett spänne hade en genombruten ornamentik och det rör sig troligen om en kedjehållare.

Ett annat spänne är mycket intressant då det är i form av en fågel. Liknande fåglar som man tolkat som rovfåglar har hittats i olika delar av Skandinavien och England. Baserat på gravgodset dateras graven till 700 talet. 

Fram till 1926 hölls det ting i Ingelstad som är ett av Värends centra. I äldre tider låg tingsplatsen troligen vid högen, men det finns dock inga skriftliga källor för detta. Men man vet att många tingsplatser har legat på högar. Det finns till exempel likheter med Tynwald Hill på den brittiska ön Isle of Man. Andra geografiskt mer närliggande exempel är Anunda högs ting som hölls på Anunds hög i Västerås. 

Snorre Sturlasson nämner i sina skrifter händelser som ska ha utspelat sig år 867 och som kan förklara hur stenarna på Inglinge hög har använts. Han berättar om hur de norska småkungarna Härlaug och Hrollaug agerade när kung Harald Hårfager närmade sig deras riken i sin process att erövra Norge. 

Den ena tog den ene sitt liv, medan den andre ”for upp på den hög, som konungarna brukade sitta på, och lät där inrätta ett kungligt högsäte och satte sig däri. Sedan lät han lägga dynor på fotstegen, där jarlarna brukar sitta, så vältrade han sig ur högsätet ned i jarlsätet och gav sig själv jarlnamn.” 

Även i Erik den heliges legend nämns i texten ”sattis hederlica a Konungx stol vid Uppsala” som kan tolkas som att man haft en tron på en hög även i Uppsala. 

Kan dessa tronerna ha sett ut som ”virdakungarnas tron”?

Det finns fler kopplingar till just Uppsala som lett till många spekulationer om Ingelstad. Bland annat så har man i den tidigare nämnda hög nr 4 ansett att likbålet bränts på samma sätt som gjort i Uppsala. 

Inglinge hög har just sina närmaste motsvarighet i de mellansvenska kungshögarna och detta har lett till tolkningen att det är svearnas inflytande vi ser Inglinge hög. Allt från tolkningar till att det vara en medlem ur Ynglinga ätten som är begravd här. Även tolkningar som att Ynglingarna skulle ha sitt ursprung här och att det är guden Frej som vilar i gravhögen. Man har baserat denna minst sagt fantasifulla teori på att Frej också går under namnet Ingvifreyr som har stora namnlikheter med platsen.